J.

Det var ett år, som vanligt ett år som jag sett fram emot. Jag hade föreställt mig det annorlunda än hur det blev. Det var så mycket framtid det handlade om. Men det blev inte så, jag tror en del av mig hamnade i chock, inuti.
Ni vet att det finns så mycket som man håller inom sig, och försöker skona andra ifrån. Det blev verkligen inte som jag tänkte mig.
Så mycket som jag undvek att göra, så mycket tid jag slösade.
Det där med förväntningar, ska man vara försiktig med det? Jag tror det. Jag vill egentligen inte vara på något annat sätt, men kanske borde jag sänka mina förväntningar på saker, bli mer skeptiskt och inte tro så mycket.

Jag vet att det senaste året även varit ett otroligt händelserikt år. Micke är till stor del att tacka för detta. Allt som vi gjort under året, och sen allt som vi också iallafall tänkt göra. Det spelar ingen roll om det bara handlade om att dricka vin och prata ihjäl varandra på balkongen för att sedan inse hur mycket klockan var EGENTLIGEN. Alla konserter, middagar, bakning, allt bara. Jag tycker man kan få drömma också, man behöver inte göra allt på en gång. Han har en  förmåga att säga de absolut finaste sakerna, de sakerna jag glömmer bort om mig själv,
Nu har vi nya planer. Det är något som jag uppskattar väldigt mycket, att vara runt smarta och drivna personer,
och som kan få mig att göra mer saker i livet. Helena, mitt lilla yrväder, som alltid får stå ut med mitt tjat om livet och allt ältande, jag är så glad att vi åkte till Berlin och har det tillsammans, alla övernattningar, frukostar och middagar och försök till att stansa. Tittar på bilderna och ler, för du är bäst.
Emma som alltid är min energikälla, långt mellan gångerna, men varje gång är fantastisk. Vi andas likadant, vi ser saker på samma sätt. Jag behöver inte förklara allt, för hon förstår.
Petri, jag är så glad att du finns.  Lyssnar alltid, oavsett om jag börjar gråta över saker eller skrattar. Och du får mig  alltid att skratta. Du finns alltid där, det vet jag.
Alla är så olika, men så nära mitt hjärta.

Jag hade mer att vara tacksam över än jag trodde, jag har min familj och alla andra vänner. Men det är ni som varit mest betydande. Jag är en känslomänniska fick jag till och med tårar i ögonen när jag skrev om de finaste jag har runtomkirng mig.

2010´s bästa.

Florida och New Orleans
Peace & Love
Pop Up Art
Berlin
Vänskap
Oliwer
Andreas Grega
Min tatuering
Alla nya saker jag åstadkommit

2011, nu är det snart du och jag. Året då jag ska må ÄNNU bättre, och försöka göra allt LITE bättre.

Let´s have a toast for the duchebags, let´s have a toast for the assholes.

Vet du vad det är som går och går, lika säkert som hjärtat slår?

Jag är rädd för:
Döden
Ensamhet (ej självvald)
Tystnad på fel ställe
Mörka skogar
Att göra fel
Att inte vara tillräcklig




Men jag är ändå en överlevare.

Myskväll i Vårberg,  7/10








Dedication

Det är så vackert så jag får ont i magen.
Jag vill bo i dessa bilder.

Söndagen har spenderats mestadels i soffan, för lat för att ens gå utanför dörren och köpa
Cola eller annan läsk som jag har suktat efter hela dagen. Jag har verkligen bara legat och ätit, slö tittat på
diverse serier på tv. Nu väntar jag på Helena som ska förgylla min kväll med glögg och mys.

Japp, då övervann jag en liten ångest imorse när jag skulle presentera en förening och en talare.
Jag som trodde att jag skulle slippa, attans då!
Det var bara att svälja ångesten och kasta mig ut bland vargarna. Pulsen och min ansiktsfärg sviktade lite.
Några felsägningar, vilade blicken på fel kvinna (som satt och skruvade på sig) och tänkte, "hon märker att jag är nervös". men efteråt fick jag fina ord av Hedvig, som varken hörde mina felsägningar eller säg att jag var nervös. Hon sa till och med att jag verkade lugn och agerade som en riktig talare, jisses! Det var att överrumplande, men jag blev så klart jätteglad, stolt till och med.

Jag har ju svårt att tro att jag kan klara vissa saker, men det visar sig allt som oftast att det är fel.

Nu tror jag att sjukdomen smyger sig på. Vill INTE!

Happ! Gjorde ju knäck igår med Micke. De vart jävulskt goda, men de släpper inte från papperen (om man inte sköljer dem under vatten). Nästa gång, då ska jag använda ischokladformar, som tydligen skulle vara det ultimata.

Godkväll!

Drömde att jag var gravid, men ett av mina ex. Riktigt jobbgt.
Och i slutet av drömmen satt jag och pratade med en av mina bästa vänner som precis fått sitt första barn.
Det var en rätt obehaglig känsla, jag ville vara ärlig och säga som det var, graviditeten var ganska långt gången och jag ville verkligen inte. Jag frågade min vän om det var försent att göra någonting åt det, hon berättade fanns ingenting jag kunde göra nu. Live with it. Med huvudet mellan mina händer satt jag och grät. Nu var jag fast där jag inte ville vara. Nu var jag tvungen att stanna.
Men jag vaknade tillslut och svepte ut ett glas vatten på golvet.

God morgon!

Slutprojekt i skolan för denna fantastiska designer.
Har suttit med en uppgift till detta som jag blev mycket nöjd med.
Pepp pepp!
Älskar hennes kläder.

Detta är några favoriter ur Matilda Wendelboes Herrkollektion.












Yes, äter gärna upp dig också.





Foton: Tina Axelsson