J.

Japp, då övervann jag en liten ångest imorse när jag skulle presentera en förening och en talare.
Jag som trodde att jag skulle slippa, attans då!
Det var bara att svälja ångesten och kasta mig ut bland vargarna. Pulsen och min ansiktsfärg sviktade lite.
Några felsägningar, vilade blicken på fel kvinna (som satt och skruvade på sig) och tänkte, "hon märker att jag är nervös". men efteråt fick jag fina ord av Hedvig, som varken hörde mina felsägningar eller säg att jag var nervös. Hon sa till och med att jag verkade lugn och agerade som en riktig talare, jisses! Det var att överrumplande, men jag blev så klart jätteglad, stolt till och med.

Jag har ju svårt att tro att jag kan klara vissa saker, men det visar sig allt som oftast att det är fel.

Nu tror jag att sjukdomen smyger sig på. Vill INTE!

Happ! Gjorde ju knäck igår med Micke. De vart jävulskt goda, men de släpper inte från papperen (om man inte sköljer dem under vatten). Nästa gång, då ska jag använda ischokladformar, som tydligen skulle vara det ultimata.

Godkväll!