Det som jag egentligen inte borde tvivla på..

Jag kan förvånas över hur mycket du vet, din inställning till livet, hur du ser på mig, hur du hjälper mig.
Vi känner inte varandra överdrivet bra.
Men ändå ser du HELA mig. Som jag är. Som jag önskar och hoppas andra kunde se och uppskatta mig. Nu vet jag inte om det är så att andra inte gör det, men du talar om det för mig. Du sätter ord på mig. Det jag själv inte kanske riktigt förstår.
Hur jag chansar, testar, känner, tar. Allt för att hitta min väg. Hur modig jag är. Hur jag lever och hur stolt jag borde vara över allt jag åstadkommer. Det är livet, mitt liv.

Jag uppskattar dig och din förmåga att få mig att känna mig bättre.

Jag är glad att du finns.




Kommentarer
Postat av: petri

kram

2010-09-13 @ 18:54:20
Postat av: Micke

Fint skrivet, hoppas personen i fråga fått läsa detta.

2010-10-01 @ 00:46:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0